Arkitekturlinjen vänder sig till dig som är intresserad av ämnet arkitektur och i synnerhet privathus- och villaarkitektur. Kanske står du själv inför en ombyggnation av ditt hus, en nybyggnation eller renovering av din villa och vill få kunskap om hur du ska tänka när det gäller arkitekturen. Eller så vill du öka dina kunskaper inom villaarkitektur, är nyfiken på hur en arkitekt jobbar eller kanske tänker du senare söka dig vidare till en arkitekturskola.
Utbildningen har många praktiska och kreativa övningar, så du bör tycka om att skapa på flera olika sätt. Om det här låter intressant är du varmt välkommen. Mer info. finns här.
Foto: Pernilla Ström. Bilden visar en kursdeltagares arbete.Foto: Pernilla Ström. Bilden visar en kursdeltagares arbete.
1920-tals klassicismen är en av våra mest omtyckta arkitekturstilar genom tiderna. Den är symmetrisk och enkel men med fina och lågmälda detaljer.
Fönstren har i regel sex rutor och en mittpost, men det är vanligt att fönstren skiljer sig åt på bottenvåning och ovanvåning när det gäller höjd. Bredden brukar vara densamma. På ovanvåningen är det ofta en spröjs per fönsterbåge och fyra rutor totalt. Lunettfönstret, det lilla charmiga fönstret som liknar en apelsinklyfta, är vanligt för stilen och ger husen en extra utsmyckning.
När det gäller trähus har fönstren ofta en dekorativ omfattning i klassisk stil. På de putsade husen saknas omfattning, men där kan det ibland och istället finnas fönsterluckor. Ett klassiskt stildrag är hörnpilastrar, en pelarliknande relief i putsen målad i avvikande kulör. På trävillorna är pilastrarna mer dekorativt utformade med kapitäl, ett överstycke, med inspiration från Antiken.
Fasaderna målades traditionellt i milda kulörer som brutet vitt , ljusgult eller ljust grått. Men fönsterbågar och spröjs har ofta en mörkare kulör även om vitt också förekommer. Grönt, grått, ockragult är kulörer som passar riktigt bra på fönsterbågar i 1920-tals klassicismens villaarkitektur.
Här är två inspirerande färgsättningar med vackert färgsatta fasader och fönster i en mörkare kulör. Det är färgsättningen på fönstren som ger husen dess speciella och stiliga utseende. Vita fönster hade inte varit samma sak här. En slutsats kan då vara: en ljus fasadfärg kräver ofta en mörk kulör på fönster, för att skapa en fin kontrastverkan.
Foto: Pernilla Ström. Ett vackert målat hus med ockragula fönsterbågar.Foto: Pernilla Ström. Ett vackert målat hus med mörkare grå eller grågröna fönsterbågar.
Schweizerstilen är en arkitekturstil med riklig snickarglädje och lövsågade sirliga detaljer. Stilen uppfördes ungefär mellan 1850-1880. Fasaden är artikulerad och här skapas en effekt mellan ljus och skugga. Husen är symmetriska med stora tak och markerade takutsprång. Verandor och listverk är framträdande. Taken är tunna och plåtklädda om de inte är omlagda under senare år. De fina fönster- och dörromfattningarna är som smycken och den panelklädda fasaden är avdelad med lister som ger en uppfattning om konstruktionen.
Enligt Stockholms läns museum blev färgsättningen friare än tidigare och kulörerna liknade träets naturliga färger. Brunt, grönt, grått, gult och beige i olika nyanser var vanligt. Fönsterbågarna är mörka i engelskt rött, brunt eller grönt. Taken är svarta, röda eller gröna liknande ärgad koppar. Ofta var det flera kulörer på en och samma byggnad.
Färgsättningen på Schweizervillorna var ofta murrig och om vi ska dyka in i de gula färgerna på husen är de ibland i ockragult, mörkgult eller gulbrunt. Men de gula Schweizervillorna finns i varierande gula kulörtoner. De kan gå aningen mot citrongult eller senapsgult och ibland vara ljusare gula, eller ha en gulbrun ton med lite rött i. Fasaden och listverket kan vara i två olika mörka gula kulörer. Villa Eolsund på Djurgården i Stockholm är ett exempel som man kan se här.
En annan gul villa, som dock inte är murrig, i Schweizerstil är Gustavslund i Nacka från 1889. Färgsättningen med gul fasad och vita lövsågade snickerier skulle kunna ses som diskret om det inte vore för det gröna på fönsterfoder och listverk som ramar in byggnaden. Elegant om du frågar mig. Det finns också Schweizervillor som har ett ljusare utseende. Ljusare gult och vanilj, brutet gul-vitt ses ibland. Se till exempel Villa Fridhem här.
Jag har provmålat en hel rad kulörer som passar i stilperioden. Bilderna nedan är dels en inspirationsbild av en Schweizervilla i mörk ockragult och dels en bild på mina målade prover i mörk ockra och beige. De lite kraftigare huskulörerna gör sig så bra mot klorofyllgrönt, men även mot rött. Mina personliga favoritkulörer för denna stil är dock lite ljusare nyanser av gult och grönt.
Foto: Pernilla Ström. Inspirationsbild, mörkare gul villa i Schweizerstil. Foto: Pernilla Ström. Provmålning av diverse kulörer som passar till Schweizerstilen.
Ett vackert grönt pigment som används till att blanda gröna kulörer är kromoxidgrönt. Pigmentet blev alltmer vanligt under andra halvan av 1800-talet, men har använts flitigt och framställts industriellt sedan 1860-talet. Har du ett 1800-tals hus och letar efter den rätta gröna kulören till detaljer så kika på kulörer i den kromoxidgröna skalan. Det kan vara den accentkulör du söker.
Kromoxidgrönt är hållbart, vilket gör pigmentet lämpligt för utomhusbruk. Det har god täckförmåga och är ljusbeständigt, vilket är bra för vi vill inte ha kulörer som snabbt blir solblekta. Det kromoxidgröna pigmentet kan ge en dämpad eller relativt kulört och kraftig grön färg.
Kromoxidgrönt lyser verkligen upp och är riktigt vackert mot svagt gula, rosa och aprikos-beiga fasader.
Tidigare i år fick jag hjälpa till med att färgsätta ett hus i Stockholms innerstad. Fastigheten är från 1860-talet och i Karl Johan-stil. Fasaden är putsad som de flesta hus är i Stockholm. Den har en inramning och överstycke ovan fönster i koppar. Även stuprör och listverk är i koppar vilket ger fina men lågmälda detaljer. Fönstren har troligen haft spröjs tidigare.
Karl Johan-stilen kännetecknas av förenklade klassicistiska stildrag, en symmetrisk putsad fasad och som utsmyckning horisontella lister en bit under tak och ovan fönsterraden på första våningen. Färgsättningen på fasader från tiden var ljust gult, ljust rosa eller ljusgrått. Fönsterbågarna målades mörkare i brunt, rött eller grönt.
Men varför målar vi egentligen? Det primära skälet är att skydda huset från väder och vind och slitage. Färgen blir som husets ”kläder” och skyddar underliggande material. Om man låter ytor få sprickor och skador så kan fukt tränga in och på sikt förstöra byggnaden. Vi behöver vara rädda om husets värde.
Ett annat skäl är att det är lättare att ta hand om väl underhållna, hela och rena målade ytor. Nu kanske vi inte rengör fasader i stan, men om vi tar bort pollen och luftföroreningar så håller sig en husfasad fräsch så mycket längre. Det kan man tänka på när det gäller villor och småhus, men även fönsterbågarna i flerbostadshusen.
Slutligen så är det också av estetiska skäl. Vi vill ju gärna omge oss med vackra kulörer som passar fint ihop. Det är hela gatubilden som är viktig, inte bara ett av husen.
Bilden föreställer ett förslag till färgsättning av en fasad. Av Pernilla Ström.
Jag har nöjet att arbeta med färgsättningen av några underbara äldre hus från förr-förra seklet just nu. Det jag gör är att jag skissar, dokumenterar och målar. Efter två, tre färgsatta målningar börjar idéerna formas. När jag vet vad jag tycker passar in i sammanhanget, letar jag såklart efter inspiration också.
Det finns minst två huvudspår när det gäller färgsättning för 1800-tals husen. Antingen de lite murriga och dämpade kulörerna som ibland återfinns på hus inom Schweizerstilen eller de ljusa, pastelliga kulörerna som också finns på hus från tiden om vi nu tänker på andra halvan av 1800-talet. Särskilt i stan ser vi en hel del svagt gula, beiga och rosa fasader från tiden.
När det gäller villaarkitekturen och flotta 1800-tals hus med snickarglädje så tycker jag att ljusgult med lätt dragning åt det citrongula är så vackert. Jag hittade en fantastisk bild fotad av Jan Hejra. Det sägs att det är i detta hus som Pippi Långstrump spelades in.
Vad ska man då tänka på om man ska färgsätta om sitt hus? Mitt tips är att fundera över omgivningen. Finns det andra tongivande hus i närheten? Vilka material finns att ta hänsyn till? När du valt med omsorg, då kan du provmåla. Men tänk då på att alla förutsättningar ska finnas med. Alla kulörer som ska finnas på fasaden bör jämföras ihop med befintliga material. Slutligen bör man ta i beaktande att en fasadkulör kommer att se olika ut i olika väderstreck, under dygnets olika timmar och dessutom under olika årstider.
Tusen tack till bostadsrättsföreningen på Norr Mälarstrand som jag fick hjälpa med färg- och ljussättning. I trapphuset fanns befintliga konstverk som sparades och färgsättningen behövde synkas för att passa till dessa, men även till befintliga material, till belysningen och till stilen. Det blev en färgsättning som anpassades till funktionalismens ideal, som är avskalat, rymligt, ljust och luftigt.
Ljussättningen, med val av lampor och fördelningen av dessa är också ny. Armaturerna på rad följer axialiteten i trapphusentrén och bildar en tydlig ”väg” framåt tillsammans med den röda mattan. Den nya belysningen löser tillgänglighetsbehov genom att göra det tydligare och nu är det också modern LED-belysning i trapphuset, vilket gör det mer energisnålt.
Jag vill önska alla en riktigt God Jul & Gott Nytt År med förhoppning om nya trevliga samarbeten och fina kontakter. Vi blickar framåt mot 2024.
Måste trapphus vara diskreta? Ja och nej om du frågar mig. De ska helst inte vara tråkiga och helst inte för extroverta heller. Trapphus ska tilltala många och hålla över tid.
Det här fastigheten i funktionalistisk stil är uppförd under sent 1950-tal. Jag fick färgsätta en serie av trapphus i området och ritade samma design fast i olika färgställningar. Den här varianten med dämpat grålila och violblå inslag är min egen favorit.
För att mönstret eller kulörerna inte skulle bli för mycket finns det geometriska motivet bara på fondväggen. Men blockindelningen följer med upp i trapphuset. De stora ytorna har en mer diskret blockindelning.
Tack för förtroendet till Svenska Bostäder för att jag fick färgsätta trapphusen i Grimsta.
Ibland kan man se lite lägre flerbostadshus i nationalromantisk stil. Ni som känner mig eller har läst den här bloggen ett tag, vet att jag älskar stilen och kan knappt gå förbi ett hus utan att fota det. Idag såg jag ett lägre putsat hus i Nationalromantik med fina detaljer. De här lägre stadshusen kan ha tre våningar och en inredd vind. De är anpassade efter gatorna i mindre stadsbebyggelse.
Just det här huset har en vacker färgsättning i en ljus dämpad gulbeige kulör, nästan lite grönaktig, vilket står sig fantastiskt bra mot den mörkröda porten och mörkare gula fönstersnickerier. De svarta smidesdetaljerna är pricken över i och ger önskvärda kontraster. En färgsättning att lägga på minnet – så vacker. Den tar jag med mig att inspireras av, kanske till en färgsättning av ett trapphus.
Några kännetecken för den nationalromantiska stilen är en asymmetrisk fasaduppbyggnad, burspråk i olika kantiga former som börjar en eller två våningar upp på fasaden och detaljer i plåt eller smide. På bilden syns en karnap – ett mindre utskjutande burspråk med fönster, ett eget tak och konsoler undertill. Förebilden för karnaper är medeltida byggnader med skyttegluggar. Skyttegluggarna fanns i försvarssyfte och byggnadsstilen är sluten i sin karaktär.
Ankarslutar syns också ofta i fasaderna från tiden och även i denna byggnad. Syftet är att hålla samman tegelmuren under putsen med ankarjärn. Dessa har både en funktionell och en dekorativ funktion. Fönstren är tvåluftsfönster med åtta rutor indelade med spröjs i varje fönsterluft.
Portalen är asymmetriskt placerad på fasaden och själva porten är något indragen från fasadlivet och förhållandevis liten, precis som portar i stilen brukar vara. Det är tunga, massiva trädörrar, troligen i målad ek, med små infällda fönster. Det ovala fönstret med spröjs ovan porten kallas för oxöga. Förebilden till portarna från tiden kommer från 1600-talets Vasaslott. Här finns också tidstypiska utomhusarmaturer i form av hängande lyktor i smide och glas.
Huset har en frontespis, en gaveluppbyggnad som skjuter upp ovanför takfoten. Maskaronerna, de ”roliga” ansiktena under karnapen eller burspråket, är huggna stenfigurer som ofta hör ihop utan att vara identiska.
Om du också inspireras av stilen, berätta gärna vad du gillar!
Faktakällor är Så byggdes staden och Tidstypiskt. Arkitekturdetaljer i flerbostadshus från 1880-1990 av Cecilia Björk och Laila Reppen. Böckerna används i min undervisning på Arkitekturkursen och Arkitekturlinjen där jag, Pernilla Ström, är huvudlärare. Utbildningarna ges av Folkuniversitetet.
Det finns många fantastiska hus i staden. Jag tänker på Stockholm, men det gäller förstås alla städer, mer eller mindre. Vackra hus står sida vid sida, ibland med fantastiska portar, fönster, detaljer…ja listan kan göras lång över allt det underbara och konstfulla.
Som färgsättare kikar jag ibland in genom portens glas för att se hur trapphuset ser ut och ofta blir jag besviken. Varför är trapphusen inte omsorgsfullt iordninggjorda? Ibland ser jag glasfiberväv målad i en inte alltför attraktiv kulör. Ofta ser jag undermålig belysning. Det är skumt och dåligt upplyst.
Nu finns ju möjligheten att spara stora summor på att byta ut belysningen till energisnål LED. Detta bör planeras för. Samtidigt rekommenderar jag bostadsrättsföreningar och fastighetsägare att anlita en professionell färgsättare. Färg och ljus i kombination kan göra magi. Se till att det händer. Det gynnar alla.
Jag kommer gärna förbi och visar min portfolio över färgsatta trapphus. Eftersom jag har färgsatt många hundratals trapphus har jag säkert något i er arkitekturstil som kan utgöra ett diskussionsunderlag. Om inte, tar jag gärna fram ett förslag. Varmt välkommen att höra av dig.
Colour Design Blog 
