Sjuvillorna kallas en serie exklusiva, fantasifulla villor från sent 1800-tal i Saltsjöbaden. Villorna är numera bara sex till antalet för en av dem revs enligt uppgift 1965. De vackra husen ritades av arkitekt Erik Lundroth.
Villorna uppfördes 1896-1897 och är i 1890-tals stil, men har alla olika utseende. De är trähus med fina detaljer och lövsågeri – ett annat ord för tunna, fina utsågade detaljer – så kallad snickarglädje. De ritades som åretruntbostäder för välbeställda familjer och hade 7-8 rum.
Lägg märke till de vackra färgsättningarna på bilderna nedan. Den ena villan i mjukt gult med listverk i beige och fönsterbågar i rött. Den andra villan mycket ljust grön, med mörkare gröna listverk och fönsterbågar i rött. Båda mycket elegant färgsatta.
Färgsättningarna under 1890-talet är ofta kontrastrika, det är vanligt med en ljus och en mörk nyans av samma kulör. Tidstypiska drag är falsat och målat plåttak, takdekorationer i figursågat trä, avdelande listverk, frontespis – en gaveluppbyggnad av mittpartiet genom takfot, fasad med liggande enkelfasspont, sockel av huggen natursten med mera.
Om du tycker att det är intressant med villaarkitektur från 1890-talet och framåt kan jag tipsa om Arkitekturlinjen på Folkuniversitetet. Det är en deltidsutbildning på 20%. Där är jag Pernilla Ström huvudlärare, men jag har flera duktiga medarbetare som föreläser också.
Vad har du gjort i sommar? Själv har jag bland annat besökt Louisiana Museum of Modern Art i Danmark och Thielska Galleriet i Stockholm. Jag går inte bara på museum för att titta på konst så där allmänt, jag vill bli berörd och samla inspiration och det är precis vad som hänt. Wow, vika upplevelser. Vilka konstverk. Och vilka intressanta sammanhang. Jag blir påmind om varför jag har studerat konst, arkitektur, inredning och varför jag älskar att jobba med detta. Konst berör. Både som samhällskritik och som en magiskt vacker upplevelse.
Den upplevelsen tar jag med mig när jag ska inreda. Som exempel såg jag ett enastående verk av Isac Grünewald på Thielska Galleriet. Bild nedan. Det ger mig en omedelbar inspiration till att fundera på hur väggar skulle kunna målas, vilken inredning som skulle kunna passa och mycket mer. Jag får inspiration till att skapa hela sammanhang av kulörer, möbler, material och ljus. Det är sällan bara EN kulör sjunger, det är i mötet mellan kulörer i konsten, i materialen och i detaljerna som magi skapas.
Har ni en konstförening på ditt företag och har möjlighet att köpa in bra konst? Gör det! Anlita mig gärna före eller efter för att sätta konsten i ett fint sammanhang. Det går att inreda med konstverket som inspiration. Funkar det med affischkonst? Ja, det fungerar också.
Hör av dig så kan vi diskutera hur konsten på ert företag kan komma till sin rätt ännu bättre. Se till att inredningen inspirerar dig. Då är det mycket roligare på jobbet!
Bor du i en bostadsrättsförening och i ett flerbostadshus byggt på 1920-talet? Kanske är det dags att renovera och måla om? Då är det bra att planera noga. Anlita gärna en professionell färgsättare och arkitekt för att få idéer och förslag på hur det kan bli.
I trapphus från perioden vi kallar 1920-tals klassicism är dörrarna ofta bruna. De kan vara mörkbetsade, täckmålade eller ådringsmålade och det är en god idé att ta hand om dörrarna på ett bra sätt. En första frågeställning kan vara om dörrarna ska bättras eller restaureras i sitt nuvarande utseende. Mitt förslag är att låta dörrarna vara bruna och gärna bättra eller restaurera dem alternativt låta ådringmåla dem snyggt.
Sen kommer nästa fråga; vilken eller vilka väggkulörer passar till de bruna dörrarna?
Väggkulörer som passar till bruna dörrar kan vara flera. Nedan syns ett trapphus jag har gjort ett färgsättningsförslag till. Byggår är 1925. Här har jag anpassat färgsättningen till de bruna dörrarna och de tidstypiska kulörerna som syns i trapplopp och i dekor, men valt en ljusare grön kulör än tidigare. Tanken med det var att trapphuset var väldigt mörkt och murrigt och hade dålig belysning, vilket är vanligt.
Dekorförslaget med väggfältsindelningen är min egen, men detaljer är inspirerade av befintlig dekor som takrosetten för att följa en röd tråd. För att få den gröna väggen att gifta ihop sig fint med det brunröda i trapphuset så finns en mindre rödbrun detalj i dekoren.
Måste man anlita någon för att skrapa ned lager av väggfärg för att ta reda på hur det såg ut från början? Nej. Det kan man självklart göra, men det kan bli kostsamt att restaurera till ett originalskick. Det kan också vara så att den ursprungliga målningen är väldigt sliten och därför blivit övermålad.
När jag pluggade Internationell restaureringshistoria på KTH lärde jag mig att när man ändrar något gammalt bör det synas att det är en ändring som är gjord. Därför tänker jag att ett måleri i ett trapphus gärna får följa den röda tråden och gifta sig med det gamla måleriet, men det får också särskilja sig på ett genomtänkt sätt. Spara ut det som går att spara. Låt det synas vad som är vad.
Ändringen i förslaget nedan var bara tänkt till entrén som inte hade något originalmåleri kvar. Det var ett av flera förslag som bostadsrättsföreningen fick. Varmt välkommen att höra av dig om du vill diskutera färgsättning av trapphus!
Arkitekturstilarna runt sekelskiftet 1900 är flera ändå säger man i folkmun ”sekelskifte”, vilket kan betyda olika stilar. Här kommer en liten genomgång om vilka stilar som är vanliga i Stockholm och i andra städer i landet omkring förra sekelskiftet.
1880-tal Klassicism
Kännetecknande för fasaderna i städerna omkring 1880-talet är en klassicerande nyrenässansstil. Formspråket knyter an till antiken. På fasaderna syns detaljer som pilastrar, kolonner och frontoner. De är symmetriskt placerade och fasaderna bjuder på ett skuggspel med ibland kraftigt profilerade lister. Fasaderna är vanligen putsade i ljusa och svaga kulörer som grå-beige, gulbeige eller svagt rosa. Inuti husen finns det ibland tyngre och mörkare färger. Invändigt och på detaljer som portar är brun-rosa en vanlig kulör.
1890-tal Nystilar
Under 1890-talet sker en reaktion mot det symmetriska och nu får vi istället se en asymmetrisk fasaduppbyggnad. Fasaderna fick gärna vara av synligt äkta material som tegel och natursten. Taken är fantasifulla och järnsmideskonsten blomstrar. Vi ser takkupoler och spiror och fantastiska balkonger som smycken på husen. Invändigt blev rummen ljusare och luftigare under denna period. Naturmaterialen står i fokus.
1900-1910-tal Jugendstil
Under 1900-1910-talet kommer ”den nya stilen” som inte liknar någon annan stil. Utomlands kallas den Art Noveau eller Jugend. Böljande former, växtornament och organisk mjukhet kännetecknar stilen. Fasaderna slätputsades och målades i ljusa pastellfärger som blekgult, pastell-rosa och mjukt vitt, grått eller beige. Även lite mörkare ockragult finns med i paletten. Kännetecken för stilen är också fönstren som ofta har en övre del med småspröjsade rutor. Fönster är vanligen målade i brunt, engelskt rött, grönt eller ockragult.
1910-tal Nationalromantik
Fasaderna brukar beskrivas som tunga och slutna under den här perioden. Tegel är vanligt och putsade fasader kunde vara mörka med inslag av tegelkross, men det finns även ljusa putsade hus under perioden. Nu ville man framhäva konstruktionen med till exempel detaljer som ankarslut. De småspröjsade fönstren målades ofta vita. Mindre trähus under perioden är ofta faluröda eller tjärades bruna.
1920-tal Klassicism
Under den här perioden vaknar intresset för klassicism på nytt. Men den kommer i en förenklad form och mycket mer sparsmakad än på 1800-talet. Fasaderna slätputsades och kulörerna var ljusgult och ockragult, rosa och brunrosa, grått och grönt. Fönstren har vanligtvis sex rutor och fönsterbågarna målades i brunt, rödbrunt och grönt.
Vad har då dessa stilar gemensamt? Vackra kulörer som ligger inom en begränsad palett av jordnära och naturliga pigment. Ljusa fasader med mörka portar är vanligt. Själv har jag färgsatt många trapphus i hus med dessa stilar. Mjuka och ”klassiska” kulörer som är de som de som räknas upp ovan brukar vara säkra kort. Välkommen att höra av dig om du vill veta mer hur jag arbetar med tidstypiska färgsättningar!
Falu rödfärg är en klassisk slamfärg som flitigt använts till för att måla fasader på trähus. Färgen var en restprodukt från koppargruvan i Falun. Jag besökte gruvan som barn. Det är en spännande plats och idag är det en historisk sevärdhet.
Begreppet falu rödfärg lever dock kvar och den röda kulören används också till andra färgtyper än slamfärg. Den närmaste NCS-beteckningen för den röda kulören är S 5040-Y80R. Men det finns också en ljusare variant.
Färgen och kulören spreds i Sverige under 1700-talet och blev en symbol för rikedom. Man målade då timmergårdar och herrgårdar röda. Kulören fick status för att den liknade tegel. Den faluröda färger blev en identitetsbärare för svenskt kultur. Idag är många stugor röda i Sverige och en tydlig del av vårt kulturarv. Men det beror på landskap och var man befinner sig i Sverige.
Kulören liknade som sagt tegel och många ståndsmässiga byggnader var och är i rött tegel, till exempel Riddarhuset i Stockholm. Men under 1800-talet blev rödfärgen vanlig på svenska landsbygden och därmed försvann statusstämpeln.
Senare under den nationalromantiska perioden omkring 1910-1920 blomstrade kulören falurött igen på fasader. Den romantiska visionen om den klassiskt röda svenska stugan blev ännu starkare. Under 1900-talet har den röda färgen fortsatt att vara populär. Det är verkligen en traditionell kulör.
1920-talets trapphus är ofta vackra och har inte sällan varma kulörer som dämpat rött, varmt gult och varmt grått på väggarna. Lägenhetsdörrarna är spegeldörrar, ofta målade i brunt. Trapphusen och husen i stort har sparsamma klassicistiska stildrag.
Tjugotalets klassicism är en stil som inspirerats av Antiken men på ett enklare vis. En mild röd kulör är kännetecknande för trapphus under denna stilperiod. Inspiration kommer från Pompejanskt rött. Det är en röd som är aningen nedtonad till rödrosa eller aprikosrosa.
När det kommer till måleriet är väggarrna ofta indelade i fält med klassiska motiv. Bårder som löpande hund, meanderbård och skuggade listverk kan man se liksom målade urnor, festonger, växter och blommor. Även taken är ofta vackert dekorationsmålade, ibland är det en himmelsblå bottenkulör.
Fina materialval är det också i dessa hus. Grön kolmårdsmarmor eller vitgrå Carraramarmor ser vi ofta som golvmaterial. Trapphusen på bilderna nedan är från Kungsholmen i Stockholm.
Färgsättning av fastigheter har länge varit en nisch för mig och många trapphus i olika stilar har blivit färgsatta under åren. Jag bläddrade lite grann i mitt arkiv och hittade de här bilderna från ett utfört uppdrag i Grimsta utanför Stockholm och till Svenska Bostäder som uppdragsgivare. Följande kan man läsa om Grimsta i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet, RAA.
”Grimsta är beläget söder om Hässelby slott och norr om Blackeberg med Vällingby på andra sidan Bergslagsvägen. Hyreshusbebyggelsen från 1950-talet, naturområdet Grimstaskogen och läget vid Mälaren ger stadsdelen dess karaktär. Svenska Bostäder bebyggde samtliga kvarter i Grimsta med bostadshus för hyreslägenheter. Husen i den mellersta stadsdelen uppfördes 1953-1955 och i den norra och södra delen 1956-1958. Lägenheterna i Grimsta är i huvudsak små om man undantar stadsdelens enda höghus, som också har större etagelägenheter som var mycket attraktiva på 1950-talet. Längst i söder vid Nickelgränd ligger fyra punkthus som främst innehåller lägenheter på 3 rum och kök, men också etagelägenheter och ateljéer. Samtliga hus i Grimsta ritades av Svenska Bostäders arkitektkontor”.
Den funktionalistiska perioden varade ungefär från 1930-1950-tal. Det funktionella och moderna livet skulle vara praktiskt. Periodens arkitektur står för enkelhet och funktion skulle gå före utsmyckning och form. I trapphus från tiden ser man ibland geometriska mönster och disiga pastellfärger.
Mönstret och färgerna jag valde är mina egna. Men jag inspirerades av funktionalismens formspråk. Därför blev geometri och enkla former som block och rektanglar det jag valde till dessa trapphus liksom dämpade och lugna kulörer. De ”blå-turkosa” och ”aprikos-gula” trapphusen blev de två första färgställningarna i en serie av färgsättningar till Grimstagatan. Fondväggarna har ett geometriskt mönster som är något mer kulört än resten av trapphuset som istället har en blockindelning i mer dämpade kulörer.
Chinateatern uppfördes på 1920-talet och var vi den tiden en biograf för stumfilm. Under detta årtionde skapades hus både i staden och i ytterområden i en stil vi brukar kalla tjugotalsklassicism. Här finns referenser i utsmyckningen tillbaka till Antiken.
Albin Stark var arkitekten bakom Chinateatern och det sägs att han inspirerades av ett besök i Peking. Det är i första hand invändigt vi ser kinesiska motiv och detaljer.
Kinesiska tecken syns ovanför entrén och det står ”Det fulländade seendets hus” vilket syftar till att inne i salongen ser man bra från alla platser. Invändigt finns inga pelare som skymmer sikten. På fasaden kan man se de antika motiven som engagerade kolonner, (dessa är i fast förbindelse med fasaden), joniska kapitäl, festonger och symmetrisk fönstersättning.
Invändigt präglas lokalen av kulörerna rött och grönt. Där finns en mörk orangeröd som skulle kunna kallas kinesiskt röd och väggarna skimrar i grön Stucco Lustro. Här finns dörrar med intarsia och kinesiska motiv. En vacker byggnad och en stämningsfull lokal som passar utmärkt för musikaler som till exempel Dream Girls som ges idag.
I vissa av våra vackra trädgårdsstäder blir det allt fler kolsvarta hus. Kan det vara för att svart är en populär färg i samhället i stort? Vi ser svarta kök, svarta möbler och svarta fasader på hus i nästan alla stilar. De bruna husen är mindre populära, varför är det så? De tjärade husen i mörkbruna toner finns omnämnda och avbildade i flera böcker, (till exempel i Så byggdes villan), som tidstypiskt för bland annat den nationalromantiska perioden. Är svart verkligen den kulör vi vill se på fler och fler hus? Blir det inte lite deppigt?
I Stora boken om byggnadsvård, kan man läsa att den nationalromantiska stilen var starkt påverkad av vår allmogetradition och delvis uppblandad med internationell jugend. Nationalromantiken såg falurött som en symbol för traditionen, (s. 275). Detta gällde i första hand hus med träfasader. De putsade husen var vanligen ljusa med mörka detaljer. Vidare kan man läsa att det också fanns de mörka, tjärfärgade kulörerna som ibland valdes till de största villorna i tung nationalromantisk stil, (s.296).
I Äppelviken färgas avsevärt många hus om till att bli kolsvarta. Det kan visserligen vara elegant ibland, men när det blir många svarta hus nära varann försvinner den vackra variationen längs villagatorna. Dessutom är mjukare mörka kulörer som till exempel bruntjärade fasader elegantare bredvid andra tidstypiska kulörer som falurött, ockragult och brutet vitt. Att kulörerna på husfasaderna lyfter varandra på en villagata måste väl ändå anses vara viktigt?
Fotografier: Pernilla Ström. Inspirationsbilder till vackra målade hus som passar tillsammans.
När det här trapphuset i funkisstil skulle färgsättas om var det givet att spara de befintliga konstverken. Bakgrunden till dessa konstverk med olika motiv är en dämpad varm grön kulör. Det blev viktigt att hitta en väggkulör som skulle harmoniera med både konstverk och den vackra kolmårdsmarmorn på socklar och golv, liksom med befintlig sten på väggar i entrén. Vi ville såklart värna om den funktionalistiska stilen.
En bättre, mer funktionell och miljövänlig belysning behövdes också. Ljuset blev renare och tydligare. LED-tekniken är det mest energieffektiva alternativet vi har och den ger stora mängder ljus i relation till den el som förbrukas. Det ger stora positiva effekter på miljön i och med att vi sparar el och pengar, men slipper också farliga miljögifter.
I trapphus står milda, lugna och dämpade kulörer högt på mångas önskelista. Visst kan färgglatt vara vackert ibland, men tidstypiska kulörer och stil är viktigt att ta hänsyn till liksom befintliga materialval. Husets karaktär och stil fick vara utgångspunkten i detta funkis-trapphus på Norr Mälarstrand i Stockholm.
En annan sak som är viktig att tänka på i trapphus är att öka tillgängligheten. Äldre och synsvaga behöver tillräckligt med ljus.
Colour Design Blog 