Stilhistoria – Sida 2 – Colour Design Blog

Sekelskiftesstilarna i städerna och tidstypisk färgsättning

Publicerad den 24 februari, 2025 av PS

Arkitekturstilarna runt sekelskiftet 1900 är flera ändå säger man i folkmun ”sekelskifte”, vilket kan betyda olika stilar. Här kommer en liten genomgång om vilka stilar som är vanliga i Stockholm och i andra städer i landet omkring förra sekelskiftet.

1880-tal Klassicism

Kännetecknande för fasaderna i städerna omkring 1880-talet är en klassicerande nyrenässansstil. Formspråket knyter an till antiken. På fasaderna syns detaljer som pilastrar, kolonner och frontoner. De är symmetriskt placerade och fasaderna bjuder på ett skuggspel med ibland kraftigt profilerade lister. Fasaderna är vanligen putsade i ljusa och svaga kulörer som grå-beige, gulbeige eller svagt rosa. Inuti husen finns det ibland tyngre och mörkare färger. Invändigt och på detaljer som portar är brun-rosa en vanlig kulör.

1890-tal Nystilar

Under 1890-talet sker en reaktion mot det symmetriska och nu får vi istället se en asymmetrisk fasaduppbyggnad. Fasaderna fick gärna vara av synligt äkta material som tegel och natursten. Taken är fantasifulla och järnsmideskonsten blomstrar. Vi ser takkupoler och spiror och fantastiska balkonger som smycken på husen. Invändigt blev rummen ljusare och luftigare under denna period. Naturmaterialen står i fokus.

1900-1910-tal Jugendstil

Under 1900-1910-talet kommer ”den nya stilen” som inte liknar någon annan stil. Utomlands kallas den Art Noveau eller Jugend. Böljande former, växtornament och organisk mjukhet kännetecknar stilen. Fasaderna slätputsades och målades i ljusa pastellfärger som blekgult, pastell-rosa och mjukt vitt, grått eller beige. Även lite mörkare ockragult finns med i paletten. Kännetecken för stilen är också fönstren som ofta har en övre del med småspröjsade rutor. Fönster är vanligen målade i brunt, engelskt rött, grönt eller ockragult.

1910-tal Nationalromantik

Fasaderna brukar beskrivas som tunga och slutna under den här perioden. Tegel är vanligt och putsade fasader kunde vara mörka med inslag av tegelkross, men det finns även ljusa putsade hus under perioden. Nu ville man framhäva konstruktionen med till exempel detaljer som ankarslut. De småspröjsade fönstren målades ofta vita. Mindre trähus under perioden är ofta faluröda eller tjärades bruna.

1920-tal Klassicism

Under den här perioden vaknar intresset för klassicism på nytt. Men den kommer i en förenklad form och mycket mer sparsmakad än på 1800-talet. Fasaderna slätputsades och kulörerna var ljusgult och ockragult, rosa och brunrosa, grått och grönt. Fönstren har vanligtvis sex rutor och fönsterbågarna målades i brunt, rödbrunt och grönt.

Vad har då dessa stilar gemensamt? Vackra kulörer som ligger inom en begränsad palett av jordnära och naturliga pigment. Ljusa fasader med mörka portar är vanligt. Själv har jag färgsatt många trapphus i hus med dessa stilar. Mjuka och ”klassiska” kulörer som är de som de som räknas upp ovan brukar vara säkra kort. Välkommen att höra av dig om du vill veta mer hur jag arbetar med tidstypiska färgsättningar!

Falu rödfärg – en klassisk kulör i Sverige som symboliserade makt.

Publicerad den 3 februari, 20253 februari, 2025 av PS

Falu rödfärg är en klassisk slamfärg som flitigt använts till för att måla fasader på trähus. Färgen var en restprodukt från koppargruvan i Falun. Jag besökte gruvan som barn. Det är en spännande plats och idag är det en historisk sevärdhet.

Begreppet falu rödfärg lever dock kvar och den röda kulören används också till andra färgtyper än slamfärg. Den närmaste NCS-beteckningen för den röda kulören är S 5040-Y80R. Men det finns också en ljusare variant.

Färgen och kulören spreds i Sverige under 1700-talet och blev en symbol för rikedom. Man målade då timmergårdar och herrgårdar röda. Kulören fick status för att den liknade tegel. Den faluröda färger blev en identitetsbärare för svenskt kultur. Idag är många stugor röda i Sverige och en tydlig del av vårt kulturarv. Men det beror på landskap och var man befinner sig i Sverige.

Kulören liknade som sagt tegel och många ståndsmässiga byggnader var och är i rött tegel, till exempel Riddarhuset i Stockholm. Men under 1800-talet blev rödfärgen vanlig på svenska landsbygden och därmed försvann statusstämpeln.

Senare under den nationalromantiska perioden omkring 1910-1920 blomstrade kulören falurött igen på fasader. Den romantiska visionen om den klassiskt röda svenska stugan blev ännu starkare. Under 1900-talet har den röda färgen fortsatt att vara populär. Det är verkligen en traditionell kulör.

Mer om faluröda hus i filmen Sevärt, SFV.

Pompejanskt rött och Engelskt rött är Kulörer i 1920-talets trapphus.

Publicerad den 13 januari, 2025 av PS

1920-talets trapphus är ofta vackra och har inte sällan varma kulörer som dämpat rött, varmt gult och varmt grått på väggarna. Lägenhetsdörrarna är spegeldörrar, ofta målade i brunt. Trapphusen och husen i stort har sparsamma klassicistiska stildrag.

Tjugotalets klassicism är en stil som inspirerats av Antiken men på ett enklare vis. En mild röd kulör är kännetecknande för trapphus under denna stilperiod. Inspiration kommer från Pompejanskt rött. Det är en röd som är aningen nedtonad till rödrosa eller aprikosrosa.

När det kommer till måleriet är väggarrna ofta indelade i fält med klassiska motiv. Bårder som löpande hund, meanderbård och skuggade listverk kan man se liksom målade urnor, festonger, växter och blommor. Även taken är ofta vackert dekorationsmålade, ibland är det en himmelsblå bottenkulör.

Fina materialval är det också i dessa hus. Grön kolmårdsmarmor eller vitgrå Carraramarmor ser vi ofta som golvmaterial. Trapphusen på bilderna nedan är från Kungsholmen i Stockholm.

Färgsättning av 50-tals trapphus i Grimsta

Publicerad den 3 januari, 202530 januari, 2025 av PS

Färgsättning av fastigheter har länge varit en nisch för mig och många trapphus i olika stilar har blivit färgsatta under åren. Jag bläddrade lite grann i mitt arkiv och hittade de här bilderna från ett utfört uppdrag i Grimsta utanför Stockholm och till Svenska Bostäder som uppdragsgivare. Följande kan man läsa om Grimsta i Bebyggelseregistret hos Riksantikvarieämbetet, RAA.

”Grimsta är beläget söder om Hässelby slott och norr om Blackeberg med Vällingby på andra sidan Bergslagsvägen. Hyreshusbebyggelsen från 1950-talet, naturområdet Grimstaskogen och läget vid Mälaren ger stadsdelen dess karaktär. Svenska Bostäder bebyggde samtliga kvarter i Grimsta med bostadshus för hyreslägenheter. Husen i den mellersta stadsdelen uppfördes 1953-1955 och i den norra och södra delen 1956-1958. Lägenheterna i Grimsta är i huvudsak små om man undantar stadsdelens enda höghus, som också har större etagelägenheter som var mycket attraktiva på 1950-talet. Längst i söder vid Nickelgränd ligger fyra punkthus som främst innehåller lägenheter på 3 rum och kök, men också etagelägenheter och ateljéer. Samtliga hus i Grimsta ritades av Svenska Bostäders arkitektkontor”.

Den funktionalistiska perioden varade ungefär från 1930-1950-tal. Det funktionella och moderna livet skulle vara praktiskt. Periodens arkitektur står för enkelhet och funktion skulle gå före utsmyckning och form. I trapphus från tiden ser man ibland geometriska mönster och disiga pastellfärger.

Mönstret och färgerna jag valde är mina egna. Men jag inspirerades av funktionalismens formspråk. Därför blev geometri och enkla former som block och rektanglar det jag valde till dessa trapphus liksom dämpade och lugna kulörer. De ”blå-turkosa” och ”aprikos-gula” trapphusen blev de två första färgställningarna i en serie av färgsättningar till Grimstagatan. Fondväggarna har ett geometriskt mönster som är något mer kulört än resten av trapphuset som istället har en blockindelning i mer dämpade kulörer.

1920-tals Klassicism och kinesiskt rött på Chinateatern i Stockholm

Publicerad den 16 december, 202416 december, 2024 av PS

Chinateatern uppfördes på 1920-talet och var vi den tiden en biograf för stumfilm. Under detta årtionde skapades hus både i staden och i ytterområden i en stil vi brukar kalla tjugotalsklassicism. Här finns referenser i utsmyckningen tillbaka till Antiken.

Albin Stark var arkitekten bakom Chinateatern och det sägs att han inspirerades av ett besök i Peking. Det är i första hand invändigt vi ser kinesiska motiv och detaljer.

Kinesiska tecken syns ovanför entrén och det står ”Det fulländade seendets hus” vilket syftar till att inne i salongen ser man bra från alla platser. Invändigt finns inga pelare som skymmer sikten. På fasaden kan man se de antika motiven som engagerade kolonner, (dessa är i fast förbindelse med fasaden), joniska kapitäl, festonger och symmetrisk fönstersättning.

Invändigt präglas lokalen av kulörerna rött och grönt. Där finns en mörk orangeröd som skulle kunna kallas kinesiskt röd och väggarna skimrar i grön Stucco Lustro. Här finns dörrar med intarsia och kinesiska motiv. En vacker byggnad och en stämningsfull lokal som passar utmärkt för musikaler som till exempel Dream Girls som ges idag.

Nationalromantikens kulörer i villaarkitekturen och varför blir det allt fler svarta äldre hus?

Publicerad den 31 oktober, 202431 oktober, 2024 av PS

I vissa av våra vackra trädgårdsstäder blir det allt fler kolsvarta hus. Kan det vara för att svart är en populär färg i samhället i stort? Vi ser svarta kök, svarta möbler och svarta fasader på hus i nästan alla stilar. De bruna husen är mindre populära, varför är det så? De tjärade husen i mörkbruna toner finns omnämnda och avbildade i flera böcker, (till exempel i Så byggdes villan), som tidstypiskt för bland annat den nationalromantiska perioden. Är svart verkligen den kulör vi vill se på fler och fler hus? Blir det inte lite deppigt?

I Stora boken om byggnadsvård, kan man läsa att den nationalromantiska stilen var starkt påverkad av vår allmogetradition och delvis uppblandad med internationell jugend. Nationalromantiken såg falurött som en symbol för traditionen, (s. 275). Detta gällde i första hand hus med träfasader. De putsade husen var vanligen ljusa med mörka detaljer. Vidare kan man läsa att det också fanns de mörka, tjärfärgade kulörerna som ibland valdes till de största villorna i tung nationalromantisk stil, (s.296).

I Äppelviken färgas avsevärt många hus om till att bli kolsvarta. Det kan visserligen vara elegant ibland, men när det blir många svarta hus nära varann försvinner den vackra variationen längs villagatorna. Dessutom är mjukare mörka kulörer som till exempel bruntjärade fasader elegantare bredvid andra tidstypiska kulörer som falurött, ockragult och brutet vitt. Att kulörerna på husfasaderna lyfter varandra på en villagata måste väl ändå anses vara viktigt?

Fotografier: Pernilla Ström. Inspirationsbilder till vackra målade hus som passar tillsammans.

Före och efter: färg- & ljussättning av trapphus i funktionalistisk stil.

Publicerad den 14 oktober, 202415 oktober, 2024 av PS

När det här trapphuset i funkisstil skulle färgsättas om var det givet att spara de befintliga konstverken. Bakgrunden till dessa konstverk med olika motiv är en dämpad varm grön kulör. Det blev viktigt att hitta en väggkulör som skulle harmoniera med både konstverk och den vackra kolmårdsmarmorn på socklar och golv, liksom med befintlig sten på väggar i entrén. Vi ville såklart värna om den funktionalistiska stilen.

En bättre, mer funktionell och miljövänlig belysning behövdes också. Ljuset blev renare och tydligare. LED-tekniken är det mest energieffektiva alternativet vi har och den ger stora mängder ljus i relation till den el som förbrukas. Det ger stora positiva effekter på miljön i och med att vi sparar el och pengar, men slipper också farliga miljögifter.

I trapphus står milda, lugna och dämpade kulörer högt på mångas önskelista. Visst kan färgglatt vara vackert ibland, men tidstypiska kulörer och stil är viktigt att ta hänsyn till liksom befintliga materialval. Husets karaktär och stil fick vara utgångspunkten i detta funkis-trapphus på Norr Mälarstrand i Stockholm.

En annan sak som är viktig att tänka på i trapphus är att öka tillgängligheten. Äldre och synsvaga behöver tillräckligt med ljus.

Foton, färg- & ljussättning Pernilla Ström.

Om 1920-tals klassicismens villaarkitektur. Fönster, dörrar och detaljer är som smycken och värda de finaste kulörerna.

Publicerad den 16 september, 202416 september, 2024 av PS

1920-tals klassicismen är en av våra mest omtyckta arkitekturstilar genom tiderna. Den är symmetrisk och enkel men med fina och lågmälda detaljer.

Fönstren har i regel sex rutor och en mittpost, men det är vanligt att fönstren skiljer sig åt på bottenvåning och ovanvåning när det gäller höjd. Bredden brukar vara densamma. På ovanvåningen är det ofta en spröjs per fönsterbåge och fyra rutor totalt. Lunettfönstret, det lilla charmiga fönstret som liknar en apelsinklyfta, är vanligt för stilen och ger husen en extra utsmyckning.

När det gäller trähus har fönstren ofta en dekorativ omfattning i klassisk stil. På de putsade husen saknas omfattning, men där kan det ibland och istället finnas fönsterluckor. Ett klassiskt stildrag är hörnpilastrar, en pelarliknande relief i putsen målad i avvikande kulör. På trävillorna är pilastrarna mer dekorativt utformade med kapitäl, ett överstycke, med inspiration från Antiken.

Fasaderna målades traditionellt i milda kulörer som brutet vitt , ljusgult eller ljust grått. Men fönsterbågar och spröjs har ofta en mörkare kulör även om vitt också förekommer. Grönt, grått, ockragult är kulörer som passar riktigt bra på fönsterbågar i 1920-tals klassicismens villaarkitektur.

Här är två inspirerande färgsättningar med vackert färgsatta fasader och fönster i en mörkare kulör. Det är färgsättningen på fönstren som ger husen dess speciella och stiliga utseende. Vita fönster hade inte varit samma sak här. En slutsats kan då vara: en ljus fasadfärg kräver ofta en mörk kulör på fönster, för att skapa en fin kontrastverkan.

Foto: Pernilla Ström. Ett vackert målat hus med ockragula fönsterbågar.

Foto: Pernilla Ström. Ett vackert målat hus med mörkare grå eller grågröna fönsterbågar.

Vad berättar rummen i 1700-talets slottsarkitektur? Om färgsättning, konst och inredningens underliggande betydelser i Gustav III paviljong.

Publicerad den 28 juli, 2024 av PS

Vilka kulörer kommer först upp om du tänker på byggnader från 1700-talet? Kanske gult och grått? Ett exempel på riktigt vacker slottsarkitektur är Gustav III:s paviljong i Haga. Arkitekten Olof Tempelman ritade paviljongen 1787 med instruktioner från Gustav den III som hade besökt utgrävningarna av Pompeji och Herculaneum. Exteriören är väldigt stilig i klassisk stil inspirerad av antiken, men insidan är ännu mer intressant. Louis Masreliez, en av de mest framstående konstnärerna och inredningsarkitekterna på 1700-talet har skapat inredningen. Den kallas Pompejansk och hämtar som sagt sin inspiration från Pompeji, men även antikens Grekland och Rom. Vi brukar även tala om arkitekturstilen som klassicistisk och inredningen som gustaviansk. Här finns kolonner, valvbågar och symmetri och invändigt stiliga möblemang och väggmålningar med motiv av antikens gudar.

En av de mest intressanta konstvetenskapliga kurserna jag läst på Stockholms Universitet var ”Det skapande rummet” med Thérèse von Lampe. Den handlade bland annat om väggmålningarna i Gustav III:s paviljong. Rummets betydelse var för Gustav III oerhört viktig, men också bilden av honom själv. Arkitekturen och rummen berättar om hans ambitioner, hans kreativitet och kunskap och hans skaparlust. Rummen skulle vara estetiskt tilltalande men också ha en underliggande mening. Ingenting är lämnat åt slumpen. Här finns både politiska och kulturella betydelser. Rummen skulle dessutom spegla funktionen och markera graden av viktighet.

Louis Masreliez skapar poetiska väggmålningar som berättar om antikens gudar och deras egenskaper. Detta skulle kunna ses som ”bara konst”, men har naturligtvis en djupare mening. Man skulle kunna likna gudarnas egenskaper vid människornas och som von Lampe skriver: ”Apollo är givetvis ämnad att föra tanken till Gustav III och, ännu mer specifikt, till kungen som byggmästare i både yttre och inre mening”. Här finns också flera hjältemotiv, som kan vara tänkta att kunna associeras till kungen. För gästerna är berättelserna i form av väggmålningar ett givet samtalsämne som visar vem som kan historia.

Vad betyder inredningen för oss idag? Hur medvetna är dagens inredningsarkitekter, konstnärer och slottsarkitekter om att skapa betydelser som kan tolkas av eftervärlden? Det är spännande att se på arkitektur och inredning som konst som berättar en historia om vår tid.

Källor:

Thérèse von Lampe: Det skapande rummet, Stockholm 2004.

https://www.kungligaslotten.se/vara-besoksmal/gustav-iiis-paviljong/paviljongens-salar.html

Foto: Pernilla Ström. Gustav III paviljong på Haga.

Foto: Pernilla Ström. Bokomslag till Thérèse von Lampes avhandling ”Det skapande rummet”.

Kulörer som återfinns i den vackra Schweizerstilen 1850-1880

Publicerad den 22 juni, 202424 juni, 2024 av PS

Schweizerstilen är en arkitekturstil med riklig snickarglädje och lövsågade sirliga detaljer. Stilen uppfördes ungefär mellan 1850-1880. Fasaden är artikulerad och här skapas en effekt mellan ljus och skugga. Husen är symmetriska med stora tak och markerade takutsprång. Verandor och listverk är framträdande. Taken är tunna och plåtklädda om de inte är omlagda under senare år. De fina fönster- och dörromfattningarna är som smycken och den panelklädda fasaden är avdelad med lister som ger en uppfattning om konstruktionen.

Enligt Stockholms läns museum blev färgsättningen friare än tidigare och kulörerna liknade träets naturliga färger. Brunt, grönt, grått, gult och beige i olika nyanser var vanligt. Fönsterbågarna är mörka i engelskt rött, brunt eller grönt. Taken är svarta, röda eller gröna liknande ärgad koppar. Ofta var det flera kulörer på en och samma byggnad.

Färgsättningen på Schweizervillorna var ofta murrig och om vi ska dyka in i de gula färgerna på husen är de ibland i ockragult, mörkgult eller gulbrunt. Men de gula Schweizervillorna finns i varierande gula kulörtoner. De kan gå aningen mot citrongult eller senapsgult och ibland vara ljusare gula, eller ha en gulbrun ton med lite rött i. Fasaden och listverket kan vara i två olika mörka gula kulörer. Villa Eolsund på Djurgården i Stockholm är ett exempel som man kan se här.

En annan gul villa, som dock inte är murrig, i Schweizerstil är Gustavslund i Nacka från 1889. Färgsättningen med gul fasad och vita lövsågade snickerier skulle kunna ses som diskret om det inte vore för det gröna på fönsterfoder och listverk som ramar in byggnaden. Elegant om du frågar mig. Det finns också Schweizervillor som har ett ljusare utseende. Ljusare gult och vanilj, brutet gul-vitt ses ibland. Se till exempel Villa Fridhem här.

Jag har provmålat en hel rad kulörer som passar i stilperioden. Bilderna nedan är dels en inspirationsbild av en Schweizervilla i mörk ockragult och dels en bild på mina målade prover i mörk ockra och beige. De lite kraftigare huskulörerna gör sig så bra mot klorofyllgrönt, men även mot rött. Mina personliga favoritkulörer för denna stil är dock lite ljusare nyanser av gult och grönt.