Nationalromantikens kulörer i villaarkitekturen och varför blir det allt fler svarta äldre hus?

I vissa av våra vackra trädgårdsstäder blir det allt fler kolsvarta hus. Kan det vara för att svart är en populär färg i samhället i stort? Vi ser svarta kök, svarta möbler och svarta fasader på hus i nästan alla stilar. De bruna husen är mindre populära, varför är det så? De tjärade husen i mörkbruna toner finns omnämnda och avbildade i flera böcker, (till exempel i Så byggdes villan), som tidstypiskt för bland annat den nationalromantiska perioden. Är svart verkligen den kulör vi vill se på fler och fler hus? Blir det inte lite deppigt?

I Stora boken om byggnadsvård, kan man läsa att den nationalromantiska stilen var starkt påverkad av vår allmogetradition och delvis uppblandad med internationell jugend. Nationalromantiken såg falurött som en symbol för traditionen, (s. 275). Detta gällde i första hand hus med träfasader. De putsade husen var vanligen ljusa med mörka detaljer. Vidare kan man läsa att det också fanns de mörka, tjärfärgade kulörerna som ibland valdes till de största villorna i tung nationalromantisk stil, (s.296).

I Äppelviken färgas avsevärt många hus om till att bli kolsvarta. Det kan visserligen vara elegant ibland, men när det blir många svarta hus nära varann försvinner den vackra variationen längs villagatorna. Dessutom är mjukare mörka kulörer som till exempel bruntjärade fasader elegantare bredvid andra tidstypiska kulörer som falurött, ockragult och brutet vitt. Att kulörerna på husfasaderna lyfter varandra på en villagata måste väl ändå anses vara viktigt?

Fotografier: Pernilla Ström. Inspirationsbilder till vackra målade hus som passar tillsammans.

Söndagsinspiration – putsad nationalromantisk fasad i stadens ytterkant.

Ibland kan man se lite lägre flerbostadshus i nationalromantisk stil. Ni som känner mig eller har läst den här bloggen ett tag, vet att jag älskar stilen och kan knappt gå förbi ett hus utan att fota det. Idag såg jag ett lägre putsat hus i Nationalromantik med fina detaljer. De här lägre stadshusen kan ha tre våningar och en inredd vind. De är anpassade efter gatorna i mindre stadsbebyggelse.

Just det här huset har en vacker färgsättning i en ljus dämpad gulbeige kulör, nästan lite grönaktig, vilket står sig fantastiskt bra mot den mörkröda porten och mörkare gula fönstersnickerier. De svarta smidesdetaljerna är pricken över i och ger önskvärda kontraster. En färgsättning att lägga på minnet – så vacker. Den tar jag med mig att inspireras av, kanske till en färgsättning av ett trapphus.

Några kännetecken för den nationalromantiska stilen är en asymmetrisk fasaduppbyggnad, burspråk i olika kantiga former som börjar en eller två våningar upp på fasaden och detaljer i plåt eller smide. På bilden syns en karnap – ett mindre utskjutande burspråk med fönster, ett eget tak och konsoler undertill. Förebilden för karnaper är medeltida byggnader med skyttegluggar. Skyttegluggarna fanns i försvarssyfte och byggnadsstilen är sluten i sin karaktär.

Ankarslutar syns också ofta i fasaderna från tiden och även i denna byggnad. Syftet är att hålla samman tegelmuren under putsen med ankarjärn. Dessa har både en funktionell och en dekorativ funktion. Fönstren är tvåluftsfönster med åtta rutor indelade med spröjs i varje fönsterluft.

Portalen är asymmetriskt placerad på fasaden och själva porten är något indragen från fasadlivet och förhållandevis liten, precis som portar i stilen brukar vara. Det är tunga, massiva trädörrar, troligen i målad ek, med små infällda fönster. Det ovala fönstret med spröjs ovan porten kallas för oxöga. Förebilden till portarna från tiden kommer från 1600-talets Vasaslott. Här finns också tidstypiska utomhusarmaturer i form av hängande lyktor i smide och glas.

Huset har en frontespis, en gaveluppbyggnad som skjuter upp ovanför takfoten. Maskaronerna, de ”roliga” ansiktena under karnapen eller burspråket, är huggna stenfigurer som ofta hör ihop utan att vara identiska.

Om du också inspireras av stilen, berätta gärna vad du gillar!

Faktakällor är Så byggdes staden och Tidstypiskt. Arkitekturdetaljer i flerbostadshus från 1880-1990 av Cecilia Björk och Laila Reppen. Böckerna används i min undervisning på Arkitekturkursen och Arkitekturlinjen där jag, Pernilla Ström, är huvudlärare. Utbildningarna ges av Folkuniversitetet.

Foto: Pernilla Ström
Foto: Pernilla Ström
Foto: Pernilla Ström

Trapphus i Nationalromantisk stil

Efter Jugend-periodens slut i Sverige kommer en ny stil omkring 1910 som kallas nationalromantik. Det sägs att stilen kom från att man blickade tillbaka på historien och de inhemska idealen. Anledningen var det spända omvärldsläget inför första världskriget.

Idag har vi återigen tyvärr spänningar i världen och det historiska, gammalmodiga känns tryggt. Men det är också väldigt vackert.

De stiliga nationalromantiska byggnaderna fick vanligen fasader i tegel eller puts med kantiga burspråk, små portar och små-spröjsade fönster. Stiligt och pampigt på ett sätt men samtidigt slutet och med associationer till fästningar och borgar.

De charmiga och vackra trapphusen har ofta underbara färger och motiv med referenser till sagor och berättelser. En romantisk historiesyn fanns och i trapphusen kan man se sagomotiv med fornnordiska gudar och djurmotiv ihop med färgfält och stiliserade blommor. Traditionellt, om vi ser till olika tidsepoker, så har vi inte så mycket blått i trapphusen, men det här är en stil där blått som kulör finns med.

Bor du i en bostadsrättsförening som behöver renovera trapphuset? Jag har färgsatt åtskilliga trapphus under åren med hänsyn till de flesta stilar. Välkommen att kontakta mig för en diskussion eller rådgivning.

Foto: Pernilla Ström

1910-talets Nationalromantik

En sagoinspirerad stil som kallas Nationalromantik avlöste Jugendstilen från början av 1900-talet. Det var en ansträngt klimat innan första världskriget som ledde till att nationella inhemska traditioner och stildrag blev populära. I Sverige kan man se dekorationsmåleri i trapphusen föreställande fornnordiska gudar men också småmönstrad riklig dekor i exempelvis tak. Vikingatiden och medeltiden var inspirationskällor.

Fasaderna är ofta i tunga och slutna och byggda i tegel, men återfinns också i puts. Fönstren är småspröjsade. Djurmotiv syns i stenfriser och portarna som ofta är i ek är ibland av lite mindre modell, men ger ett tungt intryck. Ibland syns ett bågformat fönster placerat ovan porten. Portarna har kanske ett utskuret romb-format mönster i relief.

Stilen inne i trapphusen är träådrade eller mörkbetsade dörrar och snickerier även om vanlig täckmålning också förekom. Ekdörrar finns också. Golven är vanligtvis i kolmårdsmarmor, men kan också vara i kalksten. Mässingsdetaljer förekommer och trädetaljer finns i till exempel handledare. Hissdörrarna är i smidesjärn. Ibland finns dekorationsmålade blomrankor, troll, riddare och sagofigurer. Väggar kan vara målade i stucco lustro, en vanlig marmoreringsmetod medan taken istället är målade i kalkfärg och en teknik som kallas al secco. Det finns ofta vacker belysning i de Nationalromantiska husen och dekor runt om takarmaturen.

I inredningen dominerade också den romantiska visionen. Mörkt trä, rustika stilar och allmogeinspirerat. Stadshusstolen ritades av Carl Malmsten och med den vann han tävlingen 1915 om möbler till Stockholms stadshus. Han var då okänd som möbelformgivare men fick en stark start på karriären.

Vill du ha hjälp med att färgsätta ett trapphus i denna stil, välkommen att kontakta mig för en första diskussion om vad jag kan göra för er. Jag hjälper er gärna!