Hoppas ni alla har haft en fin midsommarhelg. Det har varit vackert väder och mycket jordgubbar och god mat. Jag fick en bukett med prästkragar och blåklint och vad passar bättre in på bordet än något i denna underbara färgskala? Blått – det måste vara den vackraste färgen? Ibland tycker jag det i alla fall.
När jag var i 20-års åldern önskade jag mig en blå marockansk kruka som jag såg i en butik på Nybrogatan i Stockholm. Jag har kvar den och den är fortfarande helt otrolig i sin starkt kulörta blå färg.
Både blåklinten och min marockanska kruka är i blåa kulörer som har lite rött i sig. Jag skulle uppskatta att enligt NCS-systemet så hamnar kulören nära R70B, det vill säga 70 % blått och 30 % rött. Denna blå brukar kallas ultramarinblå.
Ultramarinblått som pigment kom ursprungligen från halvädelstenen Lapis lazuli. Det var såklart ett mycket dyrt och exklusivt pigment. Det sägs att man under 1800-talet började framställa denna kulör syntetiskt.
När jag började färgsätta på allvar på 1990-talet älskade jag ultramarinblått som många andra. Det var väldigt trendigt. Jag tog med kulören i en kulörguide som jag tog fram till Svenska Bostäder, men fick lära mig att det är ett känsligt pigment och lite knepigare att få att hålla över tid.
Idag ser man ibland entrédörrar i ultramarinblått ihop med vita funkishus. Det är väldigt vackert, som min midsommarbukett.

