Kanske finns det flera städer som domineras av ett lejongult tema i stadsvyn, men jag tänker på Stockholm, som har så fint kulörschema och som är min hemstad. Igår stod jag högst upp på Observatorielunden och tittade ut över stan och slogs av hur vackert det är. Husen, arkitekturen, färgerna, formerna och naturen – wow, vilken stad vi har.
Stadsbiblioteket på Sveavägen hamnade i fokus och så här i maj, innan all grönska har slagit ut ordentligt, får man en bra överblick av biblioteket från kullen. Biblioteket ritades av Gunnar Asplund på 1920-talet och öppnade 1928. Epoken kallas nyklassicism, tjugotalsklassicism eller Swedish Grace. Det är verkligen en mycket elegant stil som blickar tillbaka på den klassiska arkitekturen från Antiken, även om den nyklassiska stilen är avskalad och enklare.
Biblioteket bygger på klassiska geometriska former, en kub som omsluter en cylinder. Konstruktionen är i tegel med en putsad fasad som är målad i kalkfärg. Kulören skulle kunna vara någonstans i guldockra-familjen. Den upplevs som ockragul i vissa ljus, men känns ibland mer orange vilket för tankarna till pigmentet Terra di Siena. Båda pigmenten är framställda av naturliga jordpigment, vilka kan variera i nyans och kulörton beroende på fyndplatsen.
Biblioteket med omgivningar är väl värda ett besök. Det finns mycket att se och upptäcka. Om du tar dig upp på kullen på Observatorielunden finns Stockholms gamla observatorium från 1700-talet att se. Här finns också det mysiga caféet Himlavalvet. För den som är intresserad av parker är detta också en upplevelse.







